När jag gick till jobbet igår så fick jag syn på en skalbagge som låg på rygg och sprattlade, jag stannade och vände tillbaka den på rätt köl. Kände mig kanska nöjd att ha räddat livet på någon, ack så liten men ändå.

Tror att detta drag måste finnas i släkten för min syster brukade (vet inte om hon fortfarande gör det) rädda maskar som låg på vägen. Dottern brukar flytta på sniglar som är i farozonen för att bli trampade på. Sedan ska vi inte prata om alla katter, hundar och kaniner som har fått stanna tillfälligt hos oss då dem varit på rymmen. 

Upptäckte att min syster dotter på tre år också har ärft detta drag. För några veckor sedan var vi barnvakt åt henne. Eftersom vädret var kanon så tog vi en riktigt långpromis med hundarna och vagnen fick följa med eftersom små ben fort kan bli trötta. Plötsligt säger lilla Céline

- moster stanna vagnen

- vill du åka vagn, frågar jag henne

- nääää, men du måste akta myan

Jag tittar ner på backen och ser att det är några myror som kämpar med en död fluga. Vi går runt myrorna och Micke får lyfta vagnen över dem.

Ja, är man djurvän så är man.