Fredags morgonen började som vanligt, klockan ringde straxt efter halv sju. Micke var ledig så när barnen hade gått till skolan kröp ner ner i sängen igen för att titta på morgon tv. Akina och Tessie låg hos oss och myste.

Vid tio snåret gick vi upp för att äta frukost, som vanligt satt Akina troget hos husse och tigde sitt morgon ägg som hon och husse brukade dela på.

Vi bylsade på oss och gick ut med hundarna, Easton och Akina busade i snön med varandra medans Tessie stod bredvid och undrade hur dem bar sig åt, snön är ju så kall tycker hon.

Väl hemma igen så torkade vi av hundarna och kontrollerade att dem hade vatten. Sedan bar det av mot Kista för att införskaffa årets julklappar. Det var inte så mycket folk i butikerna som jag hade fruktat för.

Väl hemma igen efter ca 4,5 timme så möte Easton och Tessie upp oss vid dörren. Jag ropade åt sonen som satt på övervåningen att vi var hemma igen. Började tycka att det var lite konstigt att Akina inte hade kommit ner för att hälsa på oss vid det här laget, så jag gick upp för att visa henne att vi hade kommit hem.

Gick in i vårt sovrum men sängen var tom, i samma ögonblick fick jag en konstig känsla. Jag gick in till sonen och frågade om han hade sätt Akina, men svaret blev nej. Jag nästan sprang ner för trappan och in i vardags rummet, där på golvet låg hon med huvudet i hundsängen. Jag ropade hennes namn men ingen reaktion. Jag gick fram till henne och jag insåg att hon var död. Det hela kom som en chock, visst var hon gammal men hon hade ju varit så pigg tidigare på dagen.

Akina blev 11,5 år precis på dagen den 17 december.

Älskade Akina du lämnade ett stort tomrum efter dig men du kommer alltid att finnas i våra hjärtan. Saknaden är oändlig och varje sak man tar sig för påminner om dig. När jag dammsög idag tänkte jag på hur du brukade jaga dammsugaren, när jag skar salladen till maten idag så höll jag på att ropa på dig för att du skulle få gurksnutten, när dem andra hundarna åt idag var din plats tom, när det snöade som mest tänkte jag på hur mycket du älskade snön, när vi satt oss i soffan ikväll så gapade din hörna så tom. När jag skriver detta så rinner tårarna ner för min kind.  

Vi saknar dig älskade hund, vila i frid.

 

Marie

29 december 2010 11:56

Hej,
Men vad tråkigt att Akina är borta...jag vet precis hur det är att förlora en hund. Min gamla hane hittade jag här hemma i mitt sovrum, han levde visserligen men jag tog honom till B-mossen där han fick somna in. Det i Nov 2006 som detta hände - jag saknar honom varje dag och jag glömmer honom inte min rufsiga Brasse-Briard som blev 14år. Jag har full förståelse för dig och din familj att saknaden svider i kroppen. Tiden läker alla sår sägs det men under tiden gör det så himla ont... Kramar / Marie

http://www.raggadishraggdollsforyou.se

Ann-Louize Esbjörnsson

29 december 2010 17:54

Tack snälla Marie för omtanken.
Det går inte en timme utan att tankarna går till henne.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi önskar alla våra fantastiska kattköpare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!     ...

Tyvärr så har jag inte lyckats hitta någon som kan hjälpa mig med hemsidan, så länge får uppdateringarna ske här på bloggen.   Den 8 Juli fick Flingan och Wille tre små/stora för mig som är van att få små bebbar på ca 70-80 gram. Har aldrig haft ...

Tydligen är det mer roligt med själva laser apparaten en med strålen, rycker Gustaf i alla fall. ...

I fredags var det dags för dem små att få sin första vaccination. Bilfärden ditt tyckte inte Liz var så rolig. Hon försökte att krafsa, bita och jama sig ur buren, men tillslut insåg hon att det inte var så farligt trots allt. Väl hon veterinären...

Eftersom det var hyfsat ljus ute idag så försökte jag mig på att fota dem små, men ljuset var inte hundra. När jag äntligen hade ställt in kameran så hann jag bara fota Gustaf sedan la batteriet av, typiskt. Hoppas på att det ska vara bra ljus imorgo...