Vaknade på söndags morgonen och allt var som vanligt.

Vi pakade i ordning oss för en arbetsdag i stallet, vädret var fint så volten skulle rensas från ogräs.

Precis när vi satt oss i bilen ringer stallägarinnan, kommer aldrig att glömma just det ögonblicket. Micke svarar att vi är på väg och trampar lite extra på gasen, sedan lägger han på. Han berättar att Rodde är dålig och jag börjar att ana oråd, Nattis frågar vad som har hänt, men inget svar. Efter många frågor från oss andra berättar Micke till slut att man har hittat Rodde död i hagen. Det var som en rak höger.

I lördags kväll mådde han jättebra och Nattis hade varit ute och ridigt, han var precis som vanligt.

Vi satt alla tyst i bilen, restan av dagen var inte rolig alls.

Micke ägnade tre timmar åt att få tag i försäkringsbolaget, en veterinär, någon som kunde komma och hämta honom och någon som kunde få upp honom till grus vägen.

Han blev bara kopplad hit och dit, dessutom satt försäkrings gubben och skrattade i telefon.

Bortåt kvällningen fick vi ut en veterinär som kunde konstatera att han hade dött av tarmvred, stackarn.

Rodde var en sådan rar och snäll häst. Man kunde göra i princip vad som helst med honom och han stod snällt kvar på samma plats. Då jag har varit rädd för hästar i hela mitt liv så var jag naturligtvis inte så glad åt att dottern skulle skaffa häst. Men måste säga att jag idag inte ångrar någonting, jag kan vistas bland hästar och gillar faktiskt det.

Rodde var något i särklass, visst var han stor 1,75 i mank, men han var jordens snällaste häst.

Rodde kommer alltid att ha en speciell plats i våra hjärtan.  

Vila i frid älskade totto.