Vet inte riktigt hur det här gick till men nu är vi HÄST ägare också !

Vår dotter har alltid älskat hästar till min stora olycka. Det är inte så att jag inte tycker om hästar men jag har alltid varit rädd för dessa stora djur. Dem är jätte fina på lite avstånd, men för nära blir det obehagligt. Nathalie har ridit sedan hon var sex år på ridskola och till min stora lättnad så har Micke och farfar hjälp henne där. Självklart har jag varit med och tittat på henne när hon har ridit men som sagt på avstånd, närmare bestämt i cafét bakom en glasskiva.

När hon sedan började prata om att bli medryttare tog jag detta med största lugn då jag inte har körkort och stallet låg så till att man var tvungen att åka bil. Lotten föll återigen på hennes far.

Men så kom vi till denna dag då hon började prata om egen häst, ALDRIG att du får en egen häst. Länge höll argumentet att det är fördyrt med häst, men tonåringar är smarta. Hon lyckades hitta en häst nästan gratis och alla tillbehör med, en stallplats som inte direkt är gratis men billigare än många andra och på gångavstånd till där vi bor.

Nu höll inte mitt argument längre och dessutom så började hennes pappa att gilla idén med häst.

Micke och hon åkte för att titta på honom och kom hem alldeles lyriska, speciellt Nathalie. Hon tjatade och tjatade på att jag skulle följa med och titta på honom, till och med sonen sa mamma kom igen så farligt kan det väl ändå inte vara, jag följer med och håller dig sällskap.

Sagt och gjort den regnigaste dagen åkte hela familjen ut för att titta på hästen.

När vi kommer fram till gården ser jag att stalldörren står lite på glänt, i stallgången står en gigantisk häst, måtte det inte vara den tänker jag. Vi går in och hälsar på ägaren och samtidigt säger dottern "mamma detta är Rodde visst är han fin". Jag tror att jag smäller av, ungen har hittat den största hästen som finns på denna jord.

Rodde som han kallas är en fransk varmblods travare och är 11 år. Han är 175 cm i mankhöjd och väger si så där 700 kilo. Måste ändå medge att han är väldigt lugn och snäll så efter ett tag vågar jag mig fram och klappa lite på honom.

Förra helgen kom Rodde till vårt stall och dottern har mer eller mindre bosatt sig i stallet. Tur att dem har haft höstlov denna vecka.

Jag har faktiskt varit med henne ett par gånger i stallet och jag har till och med rycktat honom. Nathalie mål är att jag ska rida honom en dag, men det får väl tiden helt enkelt utvisa.

En sak är säker man ska aldrig säga aldrig.....