Igår kväll satt dottern och jag och tittade på tv när sonen kom hem. Vår Golden hund Easton blev så till sig att lill husse kom hem och lyckades smita ut genom dörren. Tyvärr så hade sonen glömt stänga grinden och Easton såg sin chans...

Slet åt mig ett koppel och gav mig ut på jakt efter honom. Han sprang då snabbare än vad både dottern och jag lyckades springa. Jag skattade mig lycklig över att det var sent på kvällen och ganska så få bilar ut eftersom han sprang rakt ut på bilvägen. Många tankar hinner fara igenom huvudet på en, tänk om det kommer en bil eller tänk om vi inte lyckas få tag i honom, kommer han då hem tillslut eller ? Efter en evighet kändes det som lyckades vi tillslut få tag i honom och kunde gå hemmåt med en nöjd och glad hund och en mindre nöjd och glad matte.

Kan avslöja att han sov som en stock inatt efter sitt lilla äventyr.